(b. eAntwerp - d. London, e1563-64) was a Dutch artist active c. 1543-1564. He gained prominence in England in the first decade of the reign of Elizabeth I as one of many Flemish artists active at the Tudor court. He is best known for the "Barrington Park" portrait type of Elizabeth I and for three-quarter length portraits of members of the English court in the first half of the 1560s. A recently discovered will indicates that he died in London between October 1563 and January 1564.   Related Paintings of Steven van der Meulen :. | Frontispiece of the Mount Auburn Young Ladies-Institute-s | Farewell | Landscape | Hindu Dancer | Hannibal surveying the Italian Prospect |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Isaac Cruikshank
English Illustrator, ca.1756-1811 Scottish painter and caricaturist, was born in Edinburgh. His sons Isaac Robert Cruikshank (1789-1856) and George Cruikshank also became artists, and the latter in particular achieved fame as an illustrator and caricaturist. Cruikshank is known for his social and political satire. His parents were Elizabeth Davidson (b. c.1725), daughter of a gardener, and Andrew Crookshanks (c.1725 Cc.1783), a former customs inspector dispossessed for his role in the Jacobite uprising of 1745. He studied with a local artist, possible John Kay (1742 C1826), and travelled with his master to London in 1783. He married Mary MacNaughton (1769 C1853) in 1788 and the couple had five known children, two of whom died in infancy. A daughter, Margaret Eliza, also a promising artist, died at the age of eighteen. Cruikshank's first known publications were etchings of Edinburgh "types", from 1784. He produced illustrations for books about the theatre, did the frontispiece for Witticisms and Jests of Dr Johnson (1791), and illustrated George Shaw's extensive General Zoology (1800 C26). His watercolours were exhibited, but in order to make a living it was more lucritive to produce prints and caricatures. He was responsive to the marketplace but firm in his dislikes of Napoleon and political radicals. He and Gillray developed the figure of John Bull, the nationalistic representation of a solid British yeoman. Publisher John Roach was a friend and patron, and he later worked with print dealer S. W. Fores and Johnny Fairburn. He also collaborated, with G. M. Woodward, and later, with his son George. Cruikshank died of alcohol poisoning at the age of fifty-five as a result of a drinking contest and is buried near his home in London.
Pasquale Liotta
Italian, 1850 - 1912